Spiel 2018 – Söndag


<- Föregående

Vi började med att gå direkt till ADC Blackfire/Spielworxx för att se om något ex av Captains of the Gulf var tillgängligt, men då var inte Uli Blennemann där så vi kunde inte få svar just då. Edward var återigen på plats så vi passade på att köpa ett par Heavy Cardboard t-shirts, och han lovade att prata med Uli åt oss och be honom lägga undan ett ex åt oss om vi kom tillbaka senare.

Final Act
Bild från Boardgamegeek.com

Istället gick vi och testade Final Act från Tyto Games som var ett spel för två spelare där varje spleare styr över nio tanks och målet är att få en av sina tanks förbi motståndarens linje. Det hela görs genom att spelarna i hemlighet programmerar en manöver för varje tank, och när det är klart anger var varje tank skjuter i just den rundan. Därefter visas det upp vilken programmering som gjorts och varje tank som träffas av ett skott tar skada. Efter två träffar blir de ett skrothinder på banan. Snygg produktion i trä, men lite meckigt och kändes ganska repetitivt. Ingen succé i vår bok.

Alldeles i närheten hade Boardgamegeek sin monter och vi gick förbi för att se om vi skulle kunna hälsa på Rodney Smith. Han var dock upptagen med att spela in en speldemo just då, så det blev bara foto på avstånd. Istället fortsatte vi till Forbideen Games och spelade Raccoon Tychoon.

Raccoon Tychoon
Bild från Boardgamegeek.com

Här producerar och säljer spelarna olika varor för att få ihop pengar att köpa städer/stationer för och köpa järnvägsbolag genom auktion. Varje gång varor produceras stiger värdet på en eller flera varor, och när en spelare säljer sjunker priset lika många steg som antalet av varan som säljs. Det ger en intressant marknad där timing är allt. Detta i kombination med att bjuda till auktion vid rätt tillfälle gjorde detta till en omedelbar succé. Vi högg ett ex på en gång, och fick det signerat av designern Glenn Drover. Det visade sig att de sålde slut medan vi satt och spelade, så det var tur att vi inte väntade tills vi var klara innan vi bestämde oss.

Ett uppdrag vi gett oss själva redan innan avfärd till Tyskland var att köpa lite träkuber och diskar till några spel. Leverantören Spielmaterial.de fanns på plats och hade en mängd hyllor där det fanns meeples, kuber, diskar och alla andra tänkbara figurer och djur i trä och i en mängd olika färger. Det krävdes ingen längre stunds letande innan vi hade fått tag i det vi sökte.

Efter det gick, och en Döner kebab, vi för tredje gången till ADC Blackfire/Spielworxx för att försöka få tag i ett ex av Captains of the Gulf, och den här gången gick det bra. De hade precis börjat plocka fram de exemplar som förbokats men inte hämtats upp, och ett av dem fick följa med oss.

Captains of the Gulf

Vi hann inte prova det på plats, men reglerna lästes på flygplatsen och väl hemma i Strängnäs spelades premiärpartiet. Spelet handlar om att spelarna är var sin skaldjursfiskare i Louisianaområdet och ska försöka bli så framgångsrik som möjligt. Detta görs genom att dra upp skaldjur och leverera till hamn och för pengarna uppgradera sin båt och besättning. Det hela sker med hjälp av kort som kan användas på flera olika sätt: som besättning, fiskelicenser, förbättringar på båten eller som handlingskort för själva fisket. Det intressanta i spelet är just att välja hur varje kort ska användas och försöka göra en plan för hur en ska bli framgångsrik. Dessutom inträffar olika händelser under spelet och det är en intressant klocka i spelet som är kopplad till hur ofta spelarna är i hamn. Regelmässigt är inte spelet så komplicerat, men det har definitivt ett djup. En liten bonus är att designern, Jason Dinger, kontaktade oss efter en tweet om att vi läste regelboken på flygplatsen. Lite småunikt för brädspelshobbyn ändå.

Så blev det då dags att ta en taxi till flygplatsen och resa tillbaka hem. Själva resorna i sig gick precis som de skulle för vår del så vi ankom hemmet trötta men nöjda i söndags kväll. En upplevelse som levde upp till de flesta förväntningarna, men med den i bagaget känner vi inte behovet av att åka varje år, men någon gång ska vi dit igen. Avslutar med en liten bild på vad som fick följa med hem, s.k. loot-pic:

Auf Wiedersehen!