I söndags inledde vi med att spela slutledningsspelet Don’t Mess with Cthulhu av Ysuske Sato. Några av spelarna är kultister vars mål är att frammana Cthulhu, då vinner de direkt. Övriga spelare är utredare som ska försöka hitta ett bestämt antal runor som skyddar mot den uråldrige Cthulhu, och hittar de alla inom fyra spelrundor vinner de. Klurigt spel där en spelar spelarna mer än spelet.
Sedan delade vi upp oss och spelade Azul: Stained Glass of Sintra av Michael Kiesling. Lika bra denna vecka som förra, så läs där om du vill veta mer om spelet.
Parallellt spelades Raccoon Tychoon av Glenn Drover, vilket är ett spel där spelarna ska producera olika varor och försöka sälja dem när de är som mest värda för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Pengarna är dock inte målet med spelet utan ett medel för att köpa järnvägsbolag och städer vilka ger poäng i slutet av spelet. Järnvägsbolagen köps genom auktioner och är set, vilket innebär att ju fler spelaren har av samma bolag desto fler poäng ger det. Städerna köps med hjälp av resurser som är angivna på respektive stad. Sist men inte minst kan spelarna också köpa sig byggnader som förbättrar produktionen, försäljningen eller värdet på järnvägar, städer eller byggnader i slutet av spelet. Relativt enkla regler, men ett djup och inte minst timing när en viss handling är rätt att utföra.
Därefter gav vi oss i kast med ytterligare ett auktionsspel, nämligen det underbara High Society av Reiner Knizia. Alla spelare är folk med för mycket pengar som tävlar i att skaffa sig lyxföremål. Spelarna börjar med samma summa i handen och ska genom auktion skaffa sig lyxföremål som ger status. Det finns dock skandaler där spelarna istället bjuder för att slippa ta kortet. I slutändan vinner den som lyckats samla flest poäng, alltså fått högst status, men bara om du inte är den spelare som har minst pengar kvar – då petas du nämligen från sociteten och har automatiskt förlorat!
Två gånger under eftermiddagen spelades också Tsuro av Tom McMurchie, detta fantastiska spel som är så enkelt att förklara, snabbspelat men ändå lockar till både skratt och stön varje gång det spelas. Spelarna har var sin drake (sten) som börjar vid brädets kant, och varje gång det är en spelares tur ska spelaren lägga en bricka med linjer som ser ut ungefär som att någon ritat i sand, vid sin drake och sedan förflytta sin egen och eventuellt andra spelares drakar tills de når slutet av linjen. Målet med spelet är att vara sist kvar på brädet. I söndags inträffade det som bilden visar, nämligen att när spelet sista bricka skulle läggas var det tre spelare kvar som då alla eliminerades och de fick dela segern. Fungerar lika bra på två spelare som på åtta men tar ändå bara c:a 15 minuter att spela. Fantastiskt litet spel!
Vi ses igen på söndag och då är det också premiäromgången av Holy Dice Cup VT2019!